Andrew Carnegie och Carnegiestiftelsen Andrew Carnegie föddes 1835 i Dunfermline i Skottland. Som tolvåring kom han med sina föräldrar till Pittsburgh, USA. där han redan två år senare arbetade som telegrampojke. Han var mycket vetgirig och fick tillgång till ett privat bibliotek vilket betydde mycket för honom. Andrew Carnegie investerade sina intjänade pengar i aktier främst inom stålindustrin och blev med tiden ägare till US Steel. Han präglade valspråket "Den som dör rik, dör vanärad". När han dog i Skottland 1919 hade han givit bort 350 miljoner US dollar. Förutom pengar till ett stort antal forsknings- och utbildningsstiftelser bekostade han bl a fredspalatset i Haag och Carnegie Hall i New York samt drygt 2800 bibliotek i främst USA och Storbritannien. Den industriella utvecklingen gav upphov till flera svåra olyckor, inte minst inom gruv- och järnvägsverksamheterna. Därvid var det många som uppträdde hjältemodigt. Andrew Carnegie fann att många av dessa eller deras efterlevande fick ekonomiska problem och gav därför pengar till hjältefonder i ett dussintal länder, däribland Sverige. Sverige fick 1911 erbjudande om 230.000 US dollar för att från avkastningen av detta belopp kunna belöna dem som: "frivilligt eller eljest utöver vad plikten kan anses ha bjudit, genom fredlig bedrift vågat livet för att inom Sverige eller dess område rädda människors liv." Den 6 oktober 1911 fastställde Kungl Maj:t i konselj stadgar för Carnegiestiftelsen. Styrelsen sammanträder normalt tre gånger per år. Sedan 1911 har ca 2385 belöningar delats ut. Belöningen är sedan många år ett diplom, en guldklocka och en penningsumma samt en nål med Carnegiestiftelsens emblem.